Kapitel 8: Jag är över Sam. ZAM PÅ GÅNG:::

När skolan började upptäckte jag att jag inte längre var kär i Sam. Det kom riktigt oväntat, även för mig. Jag visste inte att jag ens kunde komma över Sam - det verkade ju helt ologiskt. Men det var så. Jag blev goth, och jag kom över kärleken. Jag var inte intreeserad av nån under en ganska kort period, men Agge var glad att denna period ens existerade. Under den perioden umgicks jag mycket med Adrian, Agge och Madde. Några andra också, som Issa och Zam, men inte lika mycket...
Sen kom den perioden i mitt liv - en till olycklig historia med en BAD ENDING. Jag blev kär i Zam. Det var ganska oväntat, men jag frågade chans, och han sa ja. Den första delen av vårt fohållande gick hur undrabart som helst, alla var glada, vi kramades, vi pratade, vi skrattade, vi GILLADE varandra typ. Men det pågick inte länge till. Redan ungefär fyra veckor efter, började Serenah tycka att han aldrig var kär i henne egentligen. Adrian sa det, Agge sa det, jag själv började tro på det. Han uppförde sig aldrig som om vi var ihop. Jag gjorde det inte heller, för jag var misstänksam. Jag kunde aldrig förstå att han gillade mig .... Jag trodde inte på det längre, eller i alla fall efter att vi gick ut för första gången. Han berättade ganska många hemlighteter för mig, det gjorde jag också, men vårt förhållande linade aldrig ett förhållande egentligen. Kanske de första fyra veckorna, men aldrig efteråt.
Se här, det här var det gulligaste han har skrivit till mig, typ 3 dagar efter att vi blev ihop:
[17.01.2011 21:22:45] Zam: ok men då är du (rofl)
[17.01.2011 21:22:55] Zam: jätte rolig
[17.01.2011 21:22:55] Ksenia Grinkevich: skrattglad??
[17.01.2011 21:23:01] Ksenia Grinkevich: haha
[17.01.2011 21:23:07] Ksenia Grinkevich: vr då??
[17.01.2011 21:23:35] Zam: |-)
[17.01.2011 21:25:11] Ksenia Grinkevich: då är du pxå det
[17.01.2011 21:25:13] Ksenia Grinkevich: hehe
[17.01.2011 21:25:21] Ksenia Grinkevich: (inlove)
[17.01.2011 21:26:00] Zam: (h)(inlove) hur visste du det (chuckle)
[17.01.2011 21:26:09] Ksenia Grinkevich: vadå??
[17.01.2011 21:26:19] Ksenia Grinkevich: visste vad??
[17.01.2011 21:26:40] Zsm: att jag var (inlove)
[17.01.2011 21:27:00] Ksenia Grinkevich: ehm, kanske för att du är typ ihop??
[17.01.2011 21:27:04] Ksenia Grinkevich: elr??
[17.01.2011 21:27:31] Zam: hur visste du att jag var ihopp
[17.01.2011 21:27:52] Ksenia Grinkevich: kanske för at du är det?? med mig, typ??
[17.01.2011 21:28:30] Ksenia Grinkevich: elr??
[17.01.2011 21:28:31] Zam: hur visste du det (inlove)
[17.01.2011 21:28:46] Ksenia Grinkevich: men om du inte tycker att vi är ihop, sååå....
[17.01.2011 21:29:06] Ksenia Grinkevich: kanske du inte tycker om mig då
[17.01.2011 21:29:57] Zam: jag tycker visst om dig sluta larva dig
[17.01.2011 21:30:35] Ksenia Grinkevich: hur ska jag veta det? jag vet inte ens om vi är ihop
[17.01.2011 21:31:10] Zam: jo det är vi
[17.01.2011 21:31:25] Zam: men om du inte vill det så ok
[17.01.2011 21:31:47] Ksenia Grinkevich: jag vill vara ihop med dig, för jag är stöttkär i dig!!!
[17.01.2011 21:31:59] Ksenia Grinkevich:  men vänta nu lite, gjorde du slut nyss??
[17.01.2011 21:32:08] Zam: nä
[17.01.2011 21:32:24] Zam: jag ville se hur du reagerade
[17.01.2011 21:33:20] Ksenia Grinkevich: men du säger ju aldrig att du är kär i mig, så hur kan du gilla mig på det sättet då?? när man gillar en så är man vänner, när man är kär i en, så är man par
[17.01.2011 21:33:57] Zam: men jag är kär i dig
[17.01.2011 21:34:22] Ksenia Grinkevich: (y)
[17.01.2011 21:35:36] Ksenia Grinkevich: det var första gången jag hörde det från dej
[17.01.2011 21:36:05] Zam: (h)jag är kär i dig väldigt mycket


Jag uppskattade aldrig vad jag hade just då, för jag trodde att allt det där han skrev var på skoj, det var en av anledningarna till att jag gjorde slut.








Extra tillägg: KÄRA NÅN!!!!!!! Vad är det för fel på er?! Ni vet ju inte ens vad kärlek är!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det värsta är att det är sant!!

Lite händelser här och där... ://:&&

Ok, de senaste veckorna har väldigt mycket hänt i Futuraskolans liv. Tja, i mitt liv i alla fall.


SAK NMR. 1 :
Serenah har totalt glömt bort att anmäla sig till simmästerskapet i Söndags. Det var så jobbigt, för denns mästerskap går bara en gång per år... ARGH!!

SAK NMR.2 :
Serenah har bestämt sig för att ge sitt förhållande en vecka till. Det har inte gått så bra på det sistone - hon känner sig dissad på typ varje rast och helg. Man kan till och med säga att hon har också dissat sin pojkvän, men det var för att hon är rädd för att vara påträngande och störande. Hon bestämde sig till och med för att krama honom för första gången i fredags, men han verkade hela tiden upptagen.

Agge för lägga till saker som hänt se senaste veckorna

Jag har haft på släktträffar på en helg. HELT FABOULUS!
Sen så... Ahh... Jag har varit lyckligt!!

Kapitel 7; AnsiktsBok Meddelanden

Agge: HÅLL DIG BARA TILL EN KILLE!!

Serenah: skulle du kunna hjälpa mig? jag vet inte vad jag sak göra - jag är inte kär i Sam, men jag är kär i Adrian. vad i """"""""" ska jag göra??

Agge: För det första är du INTE kär i Adrian och för det andra du får inte bli goth!

Serenah: jag vet inte om jag vill bli det... jag bara älskar svart och mörkt nuförtiden. jag tycker om det jättemycket!! jag passar i svart och mörka färger
jag vet inte om jag ens är kär i Adrian, men en sak är helt säker - jag har några speciella känslor för han

Agge: http://www.funnypictureblog.com/deal-with-it-animated-gif/

Lita på mig. Denna animation säger EXAKT vad du behöver.

Vad stod det pa animationen?

Serenah: deal with it, typ! men jag vet inte för jag är inte säker vem jag är kär i... kommer du till skolan på måndag??

Agge: Just det!!!

DEAL WITH IT! Deal with your love problems! Live with it!

DEAL WITH IT!!!

(AGGE SKREV DETTA KAPITEL OCH DESSA MEDDELANDEN ÄE DE ÄKTA SOM VI SKICKADE TILL VARANDRA PÅ FACEBOOK, JAG BARA ÄNDRADE PÅ NAMNEN OCH SKIPPADE NÅGRA MEDDLANDEN)

Kapitel 6; JULLOV!!

Serenah gick genom en plågsam process. Hon skämdes mycket p.g.a det hon hade berättat för Sam. För Agge var det bara att trösta och stå ut med sin deprimerade vän. Trots allt det olyckliga så skrattade de och hade otroligt roligt.

Tyvärr blev Agge sjuk den sista skolveckan innan jullovet. Hon hade ont i halsen, huvudet och feber. Hon lät förfärligt. Det var då hon började med FaceBook igen. Hon hade ett konto men var aldrig inne förs nu. Det spelade inte någon roll om Agge var sjuk, Serenah krävde tröst och råd från henne ändå genom mobilen. Agge hade aldrig förut haft sådana långa telefonsamtal. Men den sista skoldagen tvingade sjuklingen sig själv att gå till skolan. Hon mådde jätte dåligt men gömde det med sin lycka att få sina vänner igen.

Efter skolavslutning, som var otroligt trevlig, åkte de alla hem. Seranah hade sagt att hon kommit över Sam och Agge jublade av glädje. Julafton blev underbar och trevlig för båda. Agge hade gäster hos sig och Serenah... hon... eh... Jag vet inte! I alla fall så hade de båda bestämt att andra veckan under lovet så skulle de titta på ¨Tron Legacy¨. De bjöd med Adrian. Serenahs pappa skjutsade dem till bion. Fast för att få med Adrian så behövde Serenah ljuga och säga att Agge och han var kusiner. Starkas Agge, som hatar lögner, fick inte reda på det förs de kom fram.

I bion träffade de sina vänner Madde och Marie. Det var inget sammanträffande, Serenah hade bjudit dem utan att förvarna sina andra två vänner, inte för att Marie och Madde är jobbiga! De är jätte trevliga! Strunt samma, i salongen så var det bara de fem vännerna som satt och kollade. Det var tydligen bara Agge och Madde som hade hjärna nog att faktiskt se på filmen! De andra tre bara kacklade!

Sen två dagar efter övergav Agge sina kompisar och åkte med sin familj till USA! Där träffade hon sina kusiner, åkte skidor, såg på ¨127 Hours¨, ¨The Social Network¨ och ¨Pursuit of Happiness¨. Sen en massa andra roliga grejer! Inne på FaceBook var hon såklart också för att hålla kontakt med alla de andra. Men där fick hon till sin shock få veta detta;

Serenah: jag vet att du är trött på att prata om mina komplex och problem, men det här är en nödsituation. jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag är fortforrande stöttkär i Sam. jag vet att det inte kommer som en nyhet, men jag vill att du ska veta, trotts att det inte kommer att spela en sån stor roll i ditt liv - allt som jag har gjort under skolåret - färgat håret, kläder, pingis, prat - var för att han skulle för en gångs skull märka mig. men det verkar inte gå något vidare. han chattar aldrig med mig, men han skickar förfrågningar via Petville och Cityville. det är nog inte en sån stor grej att han gör det, men jag vet fortforrande inte vad det betyder - uppmärksamhet eller strunt? på samma gång känner jag nåt speciellt för Adrian. ok, det här kommer som en nyhet, tror jag i allafall. jag vet inte vad det är, men det är nåt speciellt. jag vet inte om jag är kär i honom eller inte, men jag är svartsjuk på honom, för att han har en sån bra relation och vänskap med Sam. jag är också samtidigt avundsjuk på Janine, eftersom Adrian är kär i henne.... men på samma gång så visar Adrian i allafall en gnutta uppmärksamhet till mig - han chattar med mig, vi har täffats en gång under lovet, typ den 2 jan eller nåt. Agge Carlsson, VAD SKA JAG GÖRA?! HJÄLP MIG!

Agge: Detta har hänt hos Primary Children Hospital, Utah.

Dr. Anderson: Mr. and Ms. Karlsson, I am afraid that your daughter has had an heart attack. We have to do an emergency operation on her. Do you know anything that might have done this to her?

Per: No. She has been healthy. No unusual stuff or anything.

Doctor Anderson: Where did you find her?

Erica: We were going to have lunch and when she didn't come we went up stairs to check...and when we opened the door she was lying over the computer and breathing desperately. *crying* Can you save her?

Dr. Anderson: Hope so. She is lucky to be alive. Was there anything on the computer or so that might have made her stressed, panic or surprised?

Erica: I don't know... Maybe. It was on her Facebook messenger page.

Dr. Anderson: What was on the page? What was written?

Erica: Her friend had sent a message about some problem. Agnes have been helping lately but become tired a bit.

Dr. Anderson: That stress might have done it.

Högtalare: Code Blue! Code Blue!

Dr. Anderson: Oh no! All nurses to room 238!

Minutes late...

Dr. Anderson: Her heart have stopped... That stress was to much for her apparently...

Jag vill inte att du förväntar dig att få råd från mig medans jag är på semester! Du får vänta tills på måndag!!!!!

P.S. TRODDE DU ATT HAN SKULLE MÄRKA DIG BARA FÖR ATT DU FÄRGADE HÅRET?! Du skulle ha rådslagit med mig först!

Serenah: jag vet att det var dumt gjort att fråga dig om råd medans du är på semester... men du kommer ju inte på måndag, eller?? du sa ju att ni kommer hem sent på kvällen på måndag.... men ifall du skulle komma på måndag skulle det vara väldigt roligt för mig och Yara....jagf färgade håret inte bara för att han skulle märka mig, men också för att ville det... jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag vill klä mig i svart, ha mörkt hår och mörk nagellack.... tror du att jag håller på och bli goth? MEN VAD SÄGER DU OM ATT JAG ÄR KÄR I ADRIAN?! NÅGRA KOMMENTARER, TACK!

Agges hjärta stannade egentligen några sekunder efter hon läste det senaste meddelandet.

(AGGE SKREV DETTA KAPITEL OCH DESSA MEDDELANDEN ÄE DE ÄKTA SOM VI SKICKADE TILL VARANDRA PÅ FACEBOOK, JAG BARA ÄNDRADE PÅ NAMNEN)

Kapitel 5. Vad hände sen?

Det som hände sen var faktiskt det jobbigaste som hände i hela fortsättningen. Serenah förväntade sig att Sam skulle visa en liten aning intresse efter vad som skedde, men inget verkade ha ändrats. Ingen har blivit påverkad av vad hon sa. Eller egentligen alla, förutom henne själv.

Varje dag såg hon på hur han hade roligt med Adrian och många fler - han spelade pingis, skrattade och hade kul, medans Serenah såg på och insåg hur orealistiskt allting var. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon älskade honom så mycket, att hon vägrade prata med han, för at inte verka dum eller störande. Den enda personen som förstod henne och gav henne råd om hur hon skulle klara av allting var Agge.

Då allting började, eller slutade, insåg Serenah att det hon gjorde var 100% fel. Hon skulle aldrig har berättat för Sam om sina känslor och om hur hon kände för honom. Hon skulle först har blivit vän med han. Då skulle allting inte verka så konstigt. Eller skulle det? Hoon var inte säker, men en sak visste hon - hon kunde aldrig ändra det hon har gjort. Det är gjort är gjort och hon måste leva med det tills slutet av hennes liv.

Inget, absolut inget hände. Allt gick på som vanligt - Serenah var depprimerad och ledsen hela tiden, Agge försökte hjälpa henne ur situationen och Sam levde sitt glada och problemfria liv.


(DETTA HAR SKRIVITS AV SERENAH)


Kapitel 4. Nu gäller det!

Ett inlägg av Serenah. Äntligen får jag skriva.

Jag visste bara inte vad jag skulle göra. Skulle jag berätta för Sam att jag är så kär i honom att jag inte kan överleva helgen. Det är bara för jobbigt. Jag frågade om råd, jag frågade Agge, jag frågade Yara, jag frågade Madde, jag frågade till och med Sams bästa vän - Adrian. Ingen av dem visste vad det bästa för mig att göra var, så jag bestämde mig att berätta för honom till slut.
Det var en vanlig torsdag. 6a (hans klass ) hade gympa den dan. Alla spelade pingis, som vanligt. För han verkade allt normalt och vardagligt - vinst efter vinst. Men sen åkte han ut. Det var väldigt märkvärdigt, för han åker aldrig ut - han vinner bara. Jag kunde inte låte bli. Trots att jag var så rädd att han skulle inte förstå mig och tycka att jag var konstig, bestämde jag mig för att säga allt till han. Men det gick inte som jag trodde.
Jag gick fram till honom med bestämda steg. Jag frågade honom:
- Sam, får jag prata med dig lite? Det är viktigt.
- Vísst. - sa han.
Vi gick längs koridoren och till slut stannade vi. Jag sa - 
- Alltså jag kunde bara inte berätta det här tidigare. Jag var liksom bara för rädd. Men nu säger jag det. Jag tycker om dig väldigt mycket. Och jag vill veta vad du tycker om mig.
Han såg lite förtvivlad ut, men till slut sa han
-Jag tycker du är jätte shysst...
Det räckte redan för mig. Jag vet inte varför, men jag sa
-Tack, det räcker för mig.
Och det var det dummaste jag har någonsinn gjort i hela mitt liv....


Kapitel 3; Bara hjälp

Serenah*, jag vet att du ville skriva tredje kapitlet men jag orkade inte vänta. plus, jag har inget bättre för mig^^**

Dagarna gick och allt blev bara värre. På morgonen vaknade jag som vanligt, först trött sen pigg och redo för skolan. Varje morgon jag har alltid sett fram emot åtminstone lite till skolan. Jag kände mig stolt i början över att ha en vän som litar fullt på mitt stöd och vill ha min hjälp. Det var en anledning varför jag såg fram till skolan men efter en månad blev man lite trött.

Varje dag skippade vi lite av lektionerna för att prata om hur Serenah skulle hantera allt. Hon var alltid förtvivlad eftersom hon gillade Sam men var ihop med någon annan. Om jag ska vara ärlig tyckte jag att hon överdrev mer än någonsin! Jag menar, hon var bara tolv och brydde sig mer om kärlek än något annat! I den åldern ska man inte bry sig om sådant. Men jag avskydde att se henne så ledsen. Fast jag tror hon överdrev som mer än vad någon har gjort i världshistorien. Hon lyckades att utnyttja mina ¨hjälp-sinnen¨! Den lömske kvinnan!!

Efter två månader har man nästan blivit galen. Jag gav Serenah alla mina råd, som var bättre än AWESOME, men ändå var hon rädd och feg. Hon vägrade se på den ljusa sidan. Och nu kommer vi till den perioden där hon lyckades få mitt nummer och kunde smsa mig! GRR!!! Efter att tappat mitt tålamod så skrev jag ett tre-sidigt sms där jag skällde ut henne :) Serenah förtjänade det faktiskt. Varje dag betedde hon sig som om hon hade ett värre liv än de hemlösa. Det var hennes omogenhet och oförståelse som gjorde mig arg. ¨Vad ska ta mig till?¨, ¨Värre saker kan inte ha hänt till någon.¨, ¨Jag visste inte att kärlek gjorde så ont...¨ eller ¨Snälla hjälp mig! Vad ska jag göra så han älskar mig?! Hur kan någon älska en sådan som jag..?¨, det var sådana ord som gjorde mig förbannad. Tonen hon använde var inte heller en sån som en stereotypis, desperat tjej skulle ha. Hon använde en ton som fick henne att låta som om hon var en slav. Jag avskydde också hur hon använde ordet ¨kärlek¨ för visste inte då och inte nu heller vad det för något. Jag vet inte det heller men beter inte som om jag visste det.

Förlåt. Jag menar inte att skälla ut henne sådär. Serenah är rolig att vara med fast hon har problem med att hålla sina känslor i schack. Eller så är det bara jag som ser allt från en mera mogen synvinkel.

Även om det verkade att vi inte kom någon vart så gjorde hon slut med hennes pojkvän. Jag blev jätte glad över det! Men efter hon berättade det kom dessa ord:

- Nu måste vi bara fixa ihop mig med Sam!

- Nej..! NEJ! Snälla, kan inte detta ta slut nu?!

- Va? Vad menar du? Vi har ju precis börjat och meningen med allt detta är att få ihop mig med Sam^^

- Serenah... Du är hur jobbig som helst...

- Ja, ja!

Det var bara att hjälpa till!***




(TEXT AV AGGE!)

*Jag avskyr att stava ditt namn sådär...
**Känn dig ägd!
***Jag gillar dig fortfarande som vän och kommer alltid att göra det.

Kapitel 2; Då

¨Visst, det är lugnt nu och hon har det roligt med honom. Men efter allt som hon varit med om så känner jag att lugnet är rent tillfälligt! Hur mycket jag än hoppas att det inte är det!¨

Höstterminen 2010. Allt verkade normalt, en helt vanlig lunch med skratt från alla håll runt omkring bordet. Vi skämtade och kom in på temat ¨Vem är du kär i?¨. Så klart frågade jag om Serenah gillade Sam. Då var det bara på skoj men jag skulle ångra det så otroligt mycket senare!

En vecka senare. Rast. Alla spelade pingis förutom den bästa spelaren av dem alla, Serenah. Lyckligt såg jag på henne och tänkte ¨HALLELUJA! HALLELUJA! Äntligen blir jag inte ensam på rasten. Jag visste att pingis inte kunde förhäxa mina vänner för alltid¨. Men med en allvarlig blick släpade Serenah mig till ett mer tyst område på övervåningen.

- Vad är det? Du verkar vara övernaturligt dyster, sa jag.

- Agge... Du... Du vet det där du frågade mig förra veckan, sa Serenah.

- Nej, vad då för fråga?

- Du vet.

- Nej! Jag vet inte!

- Du frågade om jag gillade Sam och... jag tror att jag gör det.

Min mun började gapade, mina ögon förstorade sig och Serenah fnittrade p.g.a min förvåning.

- Du skämtar..!

- Nej.

- Allvarligt!! Du... Du har ju redan en pojkvän!!

- Ja, men...

- Vad då men?! Du ska väl inte gå nu och bli otrogen, heller?!

- Nej! Självklart inte! Men...

Hon stod där och började se mer och mer förtvivlad ut.

- Jag vet inte vad jag ska göra!! utbrast hon oroligt.


Från och med den dagen förvandlades jag snabbt från en skolelev till en första klass psykolog (kanske överdriver då men ändå).



(KAPITEL SKRIVET AV AGGE)

Kapitel 1; Nuet

Denna berättelse handlar om en 12-årig tjej. Hon är desperat av pojkar och kärlek. Det är liksom meningen med livet för henne. Hon har en pojkvän, hennes föräldrar är skilda, hennes bästa vän hjälper till att skriva denna saga/roman. Ibland kan sagan bli lite långtråkig, men hoppas ni gillar den ändå! ;)♥♥



Den 1 februari, 2011...
Idag var det asjobbigt i skolan... Jag hängde absolut inte med, inte under lektionerna, inte under rasterna. Dagarna känns så långa nu för tiden...
Ibland känns 45 minuter som 45 timmar... Men det händer bara när han inte är i närheten.
Jag känner mig bortglömd, borttappad, desperat...
När han inte finns i närheten, känns det som om jag har ett stort hål i bröstet... 
Den värker...
Det är som ett stort svart hål....
Men den märks för det mesta ändå aldrig,
För han är alltid där. Det är meningen med att gå i skolan.
Eller det låter lite för mycket... Jag kankse överdriver en liten aning när det kommer till kärlek och förhållanden...
Men det kan jag tyvärr inte rå för...

Jag såg på honom...
Han log, jag log tilbaka... Det är meningen med att överleva minuterna, timmarna, dagarna...
Vi såg på varandra, det har jag väntat på hela lektionen - 
Att han för en gångs skull skulle se på mig...
Jag har väntat för länge, jag orkade inte mer...
Jag frågade honom under rasten...
Om han gillar mig eller inte...
Han sa " Men självklart, varför skulle jag inte göra det?"
Det var som om han sa "Jag älskar dig."
Det var bästa dan i mitt liv hittils...



(DETTA HAR SKRIVITS AV SERENAH)












































Extra tillägg av Agge:

Oavsett vad jag gör, så är hennes liv värdelöst om hon inte får se på honom?!?!?!
Fyyyyyyyyy! Varför är jag ens vän med henne? Serenah, du tar verkligen i med orden!

RSS 2.0