Adrian
Efter att jag har berättat för Sam att jag är kär i honom, så har jag börjat umgås med hans bästa vän - Adrian. Vi har blivit jättebra vänner och sen dess har vi umgåts mycket. Ok... nu har jag fått hjärnsläpp och vet inte vad jag ska skriva - det var ju synd. Men alla som läser detta får dra åt helvette.... nää, skojar bara, nu fortsätter jag skriva.
Vi har typ hängt mycket på sistone... Vi spelar pingis med varandra nästan varje dag, förutom helgerna. Vi skrattar jättemycket, båda har bra humör. Jag (Serenah) var till och med kär i Adrian ett litet tag. Jag var det efter att jag förstod att inget skulle hända mellan mig och Sam. Han är jättesnäll, förstående, rolig och problemfull. Det är liksom 150% TRUE/SANT!! <3 <3
Serenahs Data Hat!
Nu har vi IT och jag skriver hur mycket Serenah avskyr sin pc som hon lånade av skolan. Den har nu lagat i 5 minuter. Hon startade nyss om den och skrek ¨SÄTT PÅ!¨. Nu drömmer hon om mat, loggar in på sitt skolkonto. Som ni ser så har jag, Agge, inte mycket för mig även om det är lektion. På Serenahs dator tillämpas det fortfarande personliga inställningar. Hon skrattar av hat.
- JA! Man behövde bara slå på datan för att den skulle fungera! Sa Serenah lyckligt när den äntligen fungerade.
Men några sekunder efter började hon skrika och svära igen åt datorn.
Jag hoppas verkligen inte att vår IT-lärare läser detta...
Nu har Serenah nått sin gräns och börjat gråta. Men snabbt räddade hon sina filer.
Hejdå! Dags att sluta skolan!!!!
Alla Hjärtans Dag!!!!^^<3
DET ÄR ALLA HJÄRTANS DAG<3
Har ni haft en underbar och romantisk dag?<3
Hoppas det^^
Om ni läser denna blogg berätta då för så många som möjligt om hur fantastiskt bra den är!
I fredags hade vi en massa skoj!
¨-Visst! sa Serenah spydigt. Vi hade verkligen en massa skoj och kul! NOT!¨
¨- Nämen... Stammade Agge. Läsarna måste få tro det. Trots att det är inte sant.¨
Ok, vi struntar i Serenahs negativa tankar(¨Tack¨ sa hon besviken). För i mitten av dagen hade vi det skoj, åtminstone på bild lektionen. Sen var Agge bara arg och sur. Men ingen lyssnade på henne så...
I alla fall, på bilden gjorde vi kort och Serenah ska kanske ge en till sin pojkvän *Hihi*. Hon hoppas också att Agge ge sitt till någon hon gillar(¨Om hon ens gillar nån¨kommenterade Serenah). Men Agge är så oromantisk.
Sen så gjorde Serenah ett flertal försök att göra hjärtan. Gissa om hon lyckades och gissa vem hon skapade av de två där nere.
I alla fall. Serenah gav sin pojkvän choklad och Agge blev jätte suktad och ville också ha choklad...
Agge gav inget till ingen och vi hade en bra Alla Hjärtans Dag!
SES<3!!
Kapitel 5. Vad hände sen?
Det som hände sen var faktiskt det jobbigaste som hände i hela fortsättningen. Serenah förväntade sig att Sam skulle visa en liten aning intresse efter vad som skedde, men inget verkade ha ändrats. Ingen har blivit påverkad av vad hon sa. Eller egentligen alla, förutom henne själv.
Varje dag såg hon på hur han hade roligt med Adrian och många fler - han spelade pingis, skrattade och hade kul, medans Serenah såg på och insåg hur orealistiskt allting var. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon älskade honom så mycket, att hon vägrade prata med han, för at inte verka dum eller störande. Den enda personen som förstod henne och gav henne råd om hur hon skulle klara av allting var Agge.
Då allting började, eller slutade, insåg Serenah att det hon gjorde var 100% fel. Hon skulle aldrig har berättat för Sam om sina känslor och om hur hon kände för honom. Hon skulle först har blivit vän med han. Då skulle allting inte verka så konstigt. Eller skulle det? Hoon var inte säker, men en sak visste hon - hon kunde aldrig ändra det hon har gjort. Det är gjort är gjort och hon måste leva med det tills slutet av hennes liv.
Inget, absolut inget hände. Allt gick på som vanligt - Serenah var depprimerad och ledsen hela tiden, Agge försökte hjälpa henne ur situationen och Sam levde sitt glada och problemfria liv.
(DETTA HAR SKRIVITS AV SERENAH)
Kapitel 4. Nu gäller det!
Ett inlägg av Serenah. Äntligen får jag skriva.
Jag visste bara inte vad jag skulle göra. Skulle jag berätta för Sam att jag är så kär i honom att jag inte kan överleva helgen. Det är bara för jobbigt. Jag frågade om råd, jag frågade Agge, jag frågade Yara, jag frågade Madde, jag frågade till och med Sams bästa vän - Adrian. Ingen av dem visste vad det bästa för mig att göra var, så jag bestämde mig att berätta för honom till slut.
Det var en vanlig torsdag. 6a (hans klass ) hade gympa den dan. Alla spelade pingis, som vanligt. För han verkade allt normalt och vardagligt - vinst efter vinst. Men sen åkte han ut. Det var väldigt märkvärdigt, för han åker aldrig ut - han vinner bara. Jag kunde inte låte bli. Trots att jag var så rädd att han skulle inte förstå mig och tycka att jag var konstig, bestämde jag mig för att säga allt till han. Men det gick inte som jag trodde.
Jag gick fram till honom med bestämda steg. Jag frågade honom:
- Sam, får jag prata med dig lite? Det är viktigt.
- Vísst. - sa han.
Vi gick längs koridoren och till slut stannade vi. Jag sa -
- Alltså jag kunde bara inte berätta det här tidigare. Jag var liksom bara för rädd. Men nu säger jag det. Jag tycker om dig väldigt mycket. Och jag vill veta vad du tycker om mig.
Han såg lite förtvivlad ut, men till slut sa han
-Jag tycker du är jätte shysst...
Det räckte redan för mig. Jag vet inte varför, men jag sa
-Tack, det räcker för mig.
Och det var det dummaste jag har någonsinn gjort i hela mitt liv....
Kapitel 3; Bara hjälp
Serenah*, jag vet att du ville skriva tredje kapitlet men jag orkade inte vänta. plus, jag har inget bättre för mig^^**
Dagarna gick och allt blev bara värre. På morgonen vaknade jag som vanligt, först trött sen pigg och redo för skolan. Varje morgon jag har alltid sett fram emot åtminstone lite till skolan. Jag kände mig stolt i början över att ha en vän som litar fullt på mitt stöd och vill ha min hjälp. Det var en anledning varför jag såg fram till skolan men efter en månad blev man lite trött.
Varje dag skippade vi lite av lektionerna för att prata om hur Serenah skulle hantera allt. Hon var alltid förtvivlad eftersom hon gillade Sam men var ihop med någon annan. Om jag ska vara ärlig tyckte jag att hon överdrev mer än någonsin! Jag menar, hon var bara tolv och brydde sig mer om kärlek än något annat! I den åldern ska man inte bry sig om sådant. Men jag avskydde att se henne så ledsen. Fast jag tror hon överdrev som mer än vad någon har gjort i världshistorien. Hon lyckades att utnyttja mina ¨hjälp-sinnen¨! Den lömske kvinnan!!
Efter två månader har man nästan blivit galen. Jag gav Serenah alla mina råd, som var bättre än AWESOME, men ändå var hon rädd och feg. Hon vägrade se på den ljusa sidan. Och nu kommer vi till den perioden där hon lyckades få mitt nummer och kunde smsa mig! GRR!!! Efter att tappat mitt tålamod så skrev jag ett tre-sidigt sms där jag skällde ut henne :) Serenah förtjänade det faktiskt. Varje dag betedde hon sig som om hon hade ett värre liv än de hemlösa. Det var hennes omogenhet och oförståelse som gjorde mig arg. ¨Vad ska ta mig till?¨, ¨Värre saker kan inte ha hänt till någon.¨, ¨Jag visste inte att kärlek gjorde så ont...¨ eller ¨Snälla hjälp mig! Vad ska jag göra så han älskar mig?! Hur kan någon älska en sådan som jag..?¨, det var sådana ord som gjorde mig förbannad. Tonen hon använde var inte heller en sån som en stereotypis, desperat tjej skulle ha. Hon använde en ton som fick henne att låta som om hon var en slav. Jag avskydde också hur hon använde ordet ¨kärlek¨ för visste inte då och inte nu heller vad det för något. Jag vet inte det heller men beter inte som om jag visste det.
Förlåt. Jag menar inte att skälla ut henne sådär. Serenah är rolig att vara med fast hon har problem med att hålla sina känslor i schack. Eller så är det bara jag som ser allt från en mera mogen synvinkel.
Även om det verkade att vi inte kom någon vart så gjorde hon slut med hennes pojkvän. Jag blev jätte glad över det! Men efter hon berättade det kom dessa ord:
- Nu måste vi bara fixa ihop mig med Sam!
- Nej..! NEJ! Snälla, kan inte detta ta slut nu?!
- Va? Vad menar du? Vi har ju precis börjat och meningen med allt detta är att få ihop mig med Sam^^
- Serenah... Du är hur jobbig som helst...
- Ja, ja!
Det var bara att hjälpa till!***
(TEXT AV AGGE!)
*Jag avskyr att stava ditt namn sådär...
**Känn dig ägd!
***Jag gillar dig fortfarande som vän och kommer alltid att göra det.
Kapitel 2; Då
¨Visst, det är lugnt nu och hon har det roligt med honom. Men efter allt som hon varit med om så känner jag att lugnet är rent tillfälligt! Hur mycket jag än hoppas att det inte är det!¨
Höstterminen 2010. Allt verkade normalt, en helt vanlig lunch med skratt från alla håll runt omkring bordet. Vi skämtade och kom in på temat ¨Vem är du kär i?¨. Så klart frågade jag om Serenah gillade Sam. Då var det bara på skoj men jag skulle ångra det så otroligt mycket senare!
En vecka senare. Rast. Alla spelade pingis förutom den bästa spelaren av dem alla, Serenah. Lyckligt såg jag på henne och tänkte ¨HALLELUJA! HALLELUJA! Äntligen blir jag inte ensam på rasten. Jag visste att pingis inte kunde förhäxa mina vänner för alltid¨. Men med en allvarlig blick släpade Serenah mig till ett mer tyst område på övervåningen.
- Vad är det? Du verkar vara övernaturligt dyster, sa jag.
- Agge... Du... Du vet det där du frågade mig förra veckan, sa Serenah.
- Nej, vad då för fråga?
- Du vet.
- Nej! Jag vet inte!
- Du frågade om jag gillade Sam och... jag tror att jag gör det.
Min mun började gapade, mina ögon förstorade sig och Serenah fnittrade p.g.a min förvåning.
- Du skämtar..!
- Nej.
- Allvarligt!! Du... Du har ju redan en pojkvän!!
- Ja, men...
- Vad då men?! Du ska väl inte gå nu och bli otrogen, heller?!
- Nej! Självklart inte! Men...
Hon stod där och började se mer och mer förtvivlad ut.
- Jag vet inte vad jag ska göra!! utbrast hon oroligt.
Från och med den dagen förvandlades jag snabbt från en skolelev till en första klass psykolog (kanske överdriver då men ändå).
(KAPITEL SKRIVET AV AGGE)
Kapitel 1; Nuet
Denna berättelse handlar om en 12-årig tjej. Hon är desperat av pojkar och kärlek. Det är liksom meningen med livet för henne. Hon har en pojkvän, hennes föräldrar är skilda, hennes bästa vän hjälper till att skriva denna saga/roman. Ibland kan sagan bli lite långtråkig, men hoppas ni gillar den ändå! ;)♥♥
Den 1 februari, 2011...
Idag var det asjobbigt i skolan... Jag hängde absolut inte med, inte under lektionerna, inte under rasterna. Dagarna känns så långa nu för tiden...
Ibland känns 45 minuter som 45 timmar... Men det händer bara när han inte är i närheten.
Jag känner mig bortglömd, borttappad, desperat...
När han inte finns i närheten, känns det som om jag har ett stort hål i bröstet...
Den värker...
Det är som ett stort svart hål....
Men den märks för det mesta ändå aldrig,
För han är alltid där. Det är meningen med att gå i skolan.
Eller det låter lite för mycket... Jag kankse överdriver en liten aning när det kommer till kärlek och förhållanden...
Men det kan jag tyvärr inte rå för...
Jag såg på honom...
Han log, jag log tilbaka... Det är meningen med att överleva minuterna, timmarna, dagarna...
Vi såg på varandra, det har jag väntat på hela lektionen -
Att han för en gångs skull skulle se på mig...
Jag har väntat för länge, jag orkade inte mer...
Jag frågade honom under rasten...
Om han gillar mig eller inte...
Han sa " Men självklart, varför skulle jag inte göra det?"
Det var som om han sa "Jag älskar dig."
Det var bästa dan i mitt liv hittils...
(DETTA HAR SKRIVITS AV SERENAH)
Extra tillägg av Agge:
Oavsett vad jag gör, så är hennes liv värdelöst om hon inte får se på honom?!?!?!
Fyyyyyyyyy! Varför är jag ens vän med henne? Serenah, du tar verkligen i med orden!
¨Äntligen!!¨ (efter typ 300 försök!!!)
Nu är den två
underbara duon tillbaka för att
blogga! Vi heter
Agge och
Serenah!
Ok, ingen fatta nog vad vi pratar om för vi har aldrig varit kända och kommer nog aldrig bli. Men vi hade gjort en blogg som hette ¨TriangelLove¨. Jag (asså Agge) skulle göra ännu ett inlägg och fortsätta på bloggen när det visade sig att Serenah (den andra i duon) hade slarvat bort lösenordet! Så vi försökte få tillbaka det, fast det var förgäves. Så vi bara började om med en ny blogg. Vi kommer ha samma motiv på denna blogg som förra och det är att skriva en ROMAN!!
Visst, den kanske inte blir så bra, men vem bryr sig? Om du inte gillar den så läs bara inte. Enklare än så blir det inte :P
Romanen är lite sann och lite falsk. Bara våra vänner kommer nog kunna fatta skillnaden. Vi kommer att göra ett inlägg som är exakt likadant som det som finns på ¨TriangelLove¨.
HASTA LUEGO!
(AGGE SKREV DETTA INLÄGG)
